Frida Bratt
En brokig skara för spararen svårbegripliga förvaltningsstrategier. Hedgefonderna förvirrar och är ofta dyra – och därtill är det oklart om de faktiskt levererar vad de lovar. Jag föreslår att vi avskaffar begreppet ”hedgefonder”.
Det talas om att det 2019 blev revansch för hedgefonderna. Genomsnittet blev 3,5 procent för de svenska fonderna enligt Hedge Nordic. Och det fanns fonder som stack ut, som Alcur Select, med en avkastning på över 50 procent under förra året.
Men det viktiga med hedgefonder är ju att de lovar att leverera en stabil och säker avkastning även i orostider. Och här har hedgefonderna misslyckats. Under 2018 års börsturbulens föll de svenska hedgefonderna med 2,68 procent i snitt. Det nordiska indexet NHX Composite, som följer många hedgefonder i Norden, föll 3,6 procent.
Vi kan också roa oss med att titta hur det såg ut under halvårsskiftet 2007 till halvårsskiftet 2008. Under den perioden backade hedgefonderna med i genomsnitt 2 procent. Men det fanns de fonder som föll med både 30 och till och med 40 procent.
Ett grundläggande uppdrag
Då har man som hedgefondförvaltare kapitalt misslyckats med sitt uppdrag. En anledning till att hedgefonder haft det tufft de senaste åren är ränteläget. I ett lågränteläge fungerar inte strategin att belåna olika sorters räntepapper, utan hedgefonderna måste hitta andra vägar.
En anledning till att spridningen i utfall kan vara så stor är givetvis att hedgefonder inte är en homogen grupp. Här ryms en rad olika strategier. Vissa karaktäriseras av att de tar låg risk, medan andra enbart satsar på aktier, kanske också med en inbyggd hävstång som gör risken skyhög. En del satsar allt på att följa algoritmer, andra följer trender. De senare har för övrigt förklarat utebliven prestation med att aktiemarknadens nycker de senaste åren varit för snabba.
“Hedge” är förvirrande
För spararna är begreppet ”hedge” högst förvirrande. Både för de vitt skilda strategierna och för att fonderna allt för ofta misslyckas med sitt grundläggande uppdrag; att ”hedga”.
Jag förslår att vi avskaffar begreppet ”hedgefonder”. Istället bör finansbranschen kunna applicera och verka under nya och mer begripliga namn på de olika strategierna, som ger spararna en chans att förstå fondens risknivå, marknadssyn och därmed få rätt avkastningsförväntningar. Då tror jag också att de hedgefonder som ska jämföras med räntefonder och inte indexfonder, mer kommer till sin rätt.
Men framför allt kan spararen också skaffa sig en uppfattning om denna strategi verkligen är värd att betala så mycket mer för. Hedgefondförvaltaren får en fast avgift på hela kapitalet oavsett hur förvaltningen presterar, och därtill en rörlig avgift på 20 procent om förvaltaren slår index. När förvaltaren väl gissar rätt om marknaden så tjänar de alltså storkovan.
Strategisk allokering istället för hedgefond
Och kanske kommer spararen då fram till att hedgefonden faktiskt inte behövs alls. För betydligt billigare och mindre komplicerat är det att skapa sin egen ”hedge” i form av en rimlig fördelning av aktier, korta och långa obligationer och möjligen råvaror. Men detta bara om sparandet sker på medellång sikt. Sparar du på lång sikt så är rådet faktiskt ännu enklare; placera i aktier och köp regelbundet.
Det gör att hedgefonder med hög risk och aktiefokus i min värld inte har en plats i en vanlig sparares portfölj. Hedgefonden bör, om något, i så fall komplettera lågriskdelen i portföljen. Om man då som sparare absolut vill spara i en hedgefond är mina råd; se till att fonden är registrerad i Sverige, att det är en UCITS-fond (hedgefond- UCITS finns numera, men fungerar bara för vissa hedgefondstrategier) för transparens på innehaven och daglig likviditet, att den fasta förvaltningsavgiften inte är för hög – 2 procent men också 1 procent kan vara på tok för högt.
Men det gäller att komma ihåg; det var längesedan hedgefondförvaltarna kunde anses vara trollkarlar.
/Frida
