Svart på vitt – vilka står på spararnas sida?

När branschens aktörer får ge sin syn på förslaget om ett avgiftstak för pensionsflytt blir det tydligt vilka som står på spararnas sida – och vilka som slåss med näbbar och klor för att behålla sina kassakor. Det vill säga de av höga avgifter inlåsta pensionsspararna.

Denna vecka var deadline för remissrundan för Finansdepartementets förslag på ytterligare regler för att begränsa flyttavgifterna på pensionsmarknaden, däribland ett avgiftstak. Nordnet har lämnat in ett svar, där vi i stora drag gillar Per Bolunds förslag. Du hittar vårt remissvar här

Förslaget från Finandepartementet går ut på att en flytt max ska kosta 0,0127 prisbasbelopp, vilket för 2020 blir cirka 600 kronor, och det är högst rimligt. Vi har drivit frågan om ett maxtak hårt, där vi talar oss varma för vår egen ”500:2”-metod – det vill säga att en flytt bör kosta max 500 kronor och ta max två månader.

Framkrystade argument

Jag bestämde mig för att ta en närmare titt på de övriga remissvar som lämnats in, för att se vilka argument som krystas fram av branschens jättar för att ställa Finansdepartementets förslag i dålig dager.

Genomgående anklagas förslaget av de stora försäkringsaktörerna för att sakna analys och vara för dåligt underbyggt. Ett annat sätt att se den anklagelsen är att Finansdepartementet har utgått från perspektivet ”hur gör vi det här så bra som möjligt för konsumenten” snarare än ”hur ser vi till att branschjättarna kan behålla nivån på sin intjäning i evig tid”. Att frågan om flytträtt dragits i långbänk i åratal, och utvärderats ur alla möjliga perspektiv på vägen, bortser man ifrån.

Men vi börjar med att lista några av de aktörer som ställer sig på konsumenternas, pensionsspararnas sida, här:

Konsumentverket, Konkurrensverket och Finansinspektionen:

Konsumentverket gillar förslaget om ett avgiftstak och hur det ska beräknas, och betonar att det möjliggör en bättre överblick över vilka kostnader en flytt kan medföra. Ett regelrätt konsumentperspektiv som appliceras på en regelrätt konsumentfråga.

Konkurrensverket välkomnar förslaget och delar Finansdepartementets uppfattning att förslaget kommer att ge ”försäkringstagare som är missnöjda med sitt försäkringsföretag bättre möjligheter att använda sin återköps- och flytträtt” mer effektivt.

Som flyttavgifterna varit konstruerade hittills, som en andel av försäkringens värde, har ju pensionsjättarna helt enkelt inte behövt ”tävla” via schyssta villkor, utan med inlåsningar.

Finansinspektionen gillar i stora drag förslaget men föreslår en flyttavgift på 2 procent av ett prisbasbelopp. Det ger en några hundralappar högre avgift än förslaget på 600 kronor, men har samma struktur – det vill säga en koppling till prisbasbelopp istället för till värdet på försäkringen – och är därför högst konsumentvänligt.

Handelsbanken, Nordea, Avanza och Söderberg & Partners:

Handelsbanken Liv och Nordea Liv är också positiva till Finansdepartementets förslag och reserverar sig mot det remissvar som lagts av organisationen Svensk Försäkring (mer om det nedan).

Avanza var en av de aktörer som små småningom slöt upp i det ihärdiga arbetet för att få politikerna att förstå att förslaget som lades i april förra året var otillräckligt. Bolaget ställer sig bakom Finansdepartementets förslag.

Söderberg & Partners remissvar tycker jag är högst intressant. Bolaget gillar Finansdepartementets förslag, till skillnad från Svenska Försäkringsförmedlares förening (mer om deras svar nedan). Men man poängterar att det måste finnas möjlighet att arvodera kunder för rådgivning. Därför föreslår man att kunden ska kunna betala för rådgivningen direkt ur försäkringskapitalet.

Jag tycker att Söderberg & Partners har en god poäng; många sparare behöver rådgivning. Låt dem betala för den på ett långt mer transparent och lättbegripligt sätt än vad som sker idag. Nu ges en illusion att rådgivning är gratis, vilket den ju som bekant egentligen inte är.

Det här är ett förslag man måste titta på närmare, vilka konsekvenser det kan få och så vidare, och framför allt vad rådgivning egentligen då ska kosta. Men en eloge till Söderberg & Partners som inte bara gnäller över att förlegade affärsmodeller inte längre kommer att fungera – utan försöker hitta nya vägar att gå.

Sedan hettar det till. Här är kassakor, inlåsta sparare, helt enkelt på väg att försvinna. Då gäller det att vända på varje sten för att hitta motargument. Flest motargument hittar man om man helt enkelt struntar i konsumentens perspektiv, och endast ser till att den egna stabila intjäningen är i fara. Här är aktörer som är emot Finansdepartementets förslag:

Svensk Försäkring (medlemmar är bl a Folksam, Skandia, Movestic m.fl):

Svensk Försäkring inleder sitt remissvar genom att för säkerhets skull slå fast att organisationen ”på många olika sätt bidrar till ett högt konsumentskydd på försäkringsmarknaden”. Vidare får läsaren bilden av att vi har att göra med ett passivt och hjälplöst kollektiv av försäkringsbolag som helt enkelt är tvungna att vältra över provisionskostnader på kvarvarande sparare.

”Om ett försäkringsföretag inte har möjlighet att kompensera sig genom de flyttar som står för sin andel av kostnaderna kan det kvarvarande försäkringsföretagarkollektivet drabbas av kostnadshöjningar i andra avseenden”, heter det i organisationens remissvar.

”Kan drabbas av”. Ja, det beror ju helt på om försäkringsbolaget väljer att vältra över kostnaderna eller inte. Det är inte något som automatiskt bara sker medan pensionsjätten i fråga passivt bara kan titta på, vilket Svensk Försäkring här ger sken av.

Om du inte redan listat ut det så nej; Svensk Försäkring, gillar inte Finansdepartementets förslag. Nordea och Handelsbanken reserverar sig som sagt.

Svenska Försäkringsförmedlares förening (medlemmar är bl a Hjerta, Säkra m.fl):

Ogillar förslaget. Vi får veta att förslaget gynnar aktörer på finansmarknaden som har ”allt under ett tag”, det vill säga en intern säljkår, framför aktörer som anlitar försäkringsförmedlare. Här har Finansdepartementet inte gjort en tillräcklig analys av vilka effekter som väntar försäkringsförmedlare om förslaget blir verklighet, anser SFM.

Konsumentperspektivet, någon?

Det görs ingen ansats att, likt Söderberg & Partners, faktiskt inse att vi när det gäller provisioner talar om förlegade affärsmodeller.

Vad händer nu då?

Regeringen ska helt enkelt ta ställning till förslaget, och kan ta i beaktande vad berörda aktörer som lämnat in remissvar anser. Min förhoppning är att vi har en konsumentvänlig lagstiftning med ett avgiftstak för pensionsflytt på plats inom ett år.

/Frida